Kör med liknande text som förra året. Julen är ju ungefär samma sak varje år. Det ska vara samma sak! Samma Kalle Anka, samma Lady och Lufsen, samma julgran. För dom som har mage att ha plastgran. Annars är granen en av de få inventarier som inte är samma. Nä, mat och dryck är ju inte förra årets men ändå samma slags mat. Mumsig, fet, drypande mat och samma tomtemask och samma fjantiga rim.
Snart äntligen Juldopp i grytan!
Nu kan vi ta det lugnt och vräka i oss lite mat. Massor av skinka. Tjocka skivor griskött från grisens ädlare delar. Grisfötter lagda i gelé. Ett grishuvud med äpple i munnen, på bordet. Sylta! Mmmm! Gristarmar är inte så vanligt i dessa tider. Det var mer vanligt förr då det var brist på mat. Tänk för när man tuggade på gristarmarna! Det var tider.
- Äter vi ingenting annat? Du bara tjatar om gris!
- Jo, fläskkorv! Mmmm! Ingenting går upp emot fet fläskkorv med senap och naturligtvis rotmos. Mmmm! Mums!
Dansa runt granen? Det är slut med att dansa runt granen! Granen står alltid mot en vägg. Det går inte att dansa runt granen. På Östermalm kanske?! Flyttar vi ut granen till mitten av rummet är granen redan på andra sidan, mot den andra väggen. Det finns inget mitten för oss. Därför dansar vi inte runt granen. Sen har vi så jä(v)la många paket under som man skulle trampa på om vi dansade. Sen är ju de flesta så jä(v)la fulla så dans är inte att tänka på. Man ska vara glad om man hittar spystolen ( toan ) efter grisfötterna. Det finns ingenting som sätter fart på magen såsom syltade grisfötter. Polkagrisar och sötsliskig knäck blandat med lutfisk och sylta är mumma för lilla magen. Sen en halv burk senap till skinkan och fesljummen gammal öl gör att dans inte är att tänka på. Jag tycker synd om dom som inte firar jul. Dom missar så mycket fint. Tänk att få träffa släktingarna.
Fotnot: Det finns faktiskt människor som träffar släkten varje dag och till och med bor ihop 3-4 generationer, dag som natt. Dom behöver ingen jul.
